top of page
  • Instagram

Skrivet

Utställningstexter

Göteborgsprojekten

Näsholm, Christofer (2025). Göteborgsprojekten. SKF/Konstnärshuset, Stockholm

Göteborgsprojekten består av två fotografiska serier som spänner över ett decennium, Kajornas stad (2010) och Landala finns (2024). I båda projekt skildras en introspektiv resa genom bruket av en dokumentär uttrycksform. I det ena projektet står stadsdelen Landalas topografi i förgrunden. I Kajornas stad sker detta genom en porträttskildring av stadens kajor. Göteborgsprojekten förs nu samman ställda såväl intill som mot varandra. Verken har befolkat min och Christofers sammanlevnad under dessa år. Med tiden har verken öppnat upp sig för nya tolkningar hos mig. Jag funderar över detta i samband med förberedelserna inför denna utställning. Att fotografin kan vilseleda. Det fotografiska verket, i synnerhet när det föreställer en dokumentärt skildrad ”verklighet”, lockar oss att tillskriva verket en förutbestämd och beständig tolkning. Uppfattningen av det föreställda präglas emellertid inte enbart av upphovspersonens blick utan av betraktarens möte med verket. Fotografins kraft ligger bland annat i att synliggöra och hålla vid liv detta motsatsförhållande i det enskilda verket. I serien Kajornas stad flanerar kajorna runt stadens gator. De har getts större än livet proportioner och vi bjuds in till att studera ett människolikt register av uttryck, allt mellan lekfullhet och likgiltighet. Då var det studien av deras enigmatiska uttryck som fäste min blick. Men med tiden har tankar om figurernas närvaro i stunden och den viktlösa friheten en sådan närvaro kan inge, tillförts min läsning av dessa verk. I Landala finns dokumenteras en dialog mellan fotografen och platsen. Den energin som annars kännetecknar stadsdelen är frånvarande. Miljöerna präglas i stället av en stillhet. Fotoprojektet kom till under hösten 2024 under den tiden vi var bosatta i Landala. Det är en tid som kom att präglas av upplevelsen av förlust och efterföljande sorg. I denna sorg blev vardagens moment avskalade. I bilderna försiggår en dialog mellan fotografen och platsen och en meditation över jagets plats i såväl i nuet som i rummet. Landalas gångar, färger och växtlighet talar lika mycket om platsens egen historia som om jagets försök att finnas till i platsen. Det som dokumenteras kom på något sätt att bli det som efterlämnats. Där i Landala finns vi ändå i en ficka i tiden.

TVÅ FOTOGRAFER

Andersson, Jonas. Män. Näsholm, Christofer (2024-2025). Landala finns.
Lohrs Pocket MedMera, Göteborg

Ibland lyckas ett ögonblick rymma ett helt liv. Och ibland kan ett helt liv skönjas i ett ögonblick. En man åker uppför en rulltrappa, en annan cyklar och en tredje går. I Män presenterar Andersson en serie dokumentära fotografiska verk med manliga figurer som huvudsakligt motiv. Figurerna befinner sig i offentliga miljöer skildrade vid ett ögonblick då de är alldeles ensamma. Det resulterar i en fotografisk porträtteringen som upplevs iscensatt. Utförandet och ljussättningen leder tankarna till stillbilder från en post-apokalyptisk film. Miljön som omsluter deras asketiska gestalter är befallande, nästan kvävande. Till det yttre befinner sig Anderssons ensamma figurer mitt i handlingen - på väg någonstans, i färd med att. Men de är omgivna av en kuslig stillhet. Spänningen mellan dessa element, rörelsen och stillheten, håller figurerna liksom fängslade i ett regisserat paus. Men bilderna är inte iscensatta. Tiden står inte still och det enda konstanta är det tidsmässiga ögonblickets beständighet. Genom denna lek med tiden väcks betraktarens impuls att avläsa spår av liv. Ett liv där allt ryms i ett ögonblick. I Näsholms serie Landala finns står stadsdelens topografi i förgrunden. Landalabon har utgått ifrån de miljöer han rör sig i och som utgjort hans vardag under den här hösten. En ansats till en dokumentär stadsdelsskildring kan man förvisso tänka sig. Utifrån en sådan premiss kan ett fotografi ha en ambition att föreviga platsen så som den ser ut vid en given tidpunkt inför dess ofrånkomliga föränderlighet. Holtermansgatan ligger där den gör, 40-åringen i Landala och Landala finns. Verkens titlar, tydligt angivna, signalerar samtidigt att det som skildras är filtrerat genom Näsholms perspektiv. Den Landala som finns är den som finns inför fotografens blick. Betraktaren står nu plötsligt inför en introspektiv resa - det är jaget genom jagets närvaro i platsen som börjar uppenbara sig i topografin. Men det där med föränderlighet. Det pågår här ett växelspel mellan platsen och tiden. Beständigheten i att Holtermansgatan ligger där den gör och att Landalas fasader finns står i kontrast till ett jag i förändring. Genom att dokumentärt bearbeta den omgivande stadsmiljön presenterar Näsholm i själva verket en tidsskildring, ett försök att närma sig jaget i tiden. Och då är kanske 40-åringen i Landala summan av dessa gator, träd och fasader och bärare av ett minne. Inför upplevelsen av förgänglighet blir platserna ett slags lappverk över jaget. Ett slags tröst.

WHITE DROPS

I once found myself lost in a city, its faces, sounds, scents, and crevices. Overrun by the incessant stream of fragmentary images that pass through the senses and seep into the mind. Faced with overwhelming stream of impressions, Rilke spoke in his letters of slowly learning to recognize “something solitary that one can gently take part in.” In my m 1 ind that “something solitary” has always been akin to accessing a place of shadows; you go behind the thing attempting to, almost blindly, weave together strands of memory. And in a way these works could be seen as transforming the gallery space into such a place, a monochromatic landscape of shadows and fragments. Can the fragmentary ever be assembled to liken something complete? At the core of Barbara Levittoux-Świderska’s imposing monochromatic textile works characterized by an organic fluidity is the artist’s craftsmanship. Levittoux-Świderska constructed her textile works from less conventional materials often combining artificial with natural materials such as plastic foil and sisal as in the present case. The weaving method of exposing the threads that would otherwise lay hidden behind the surface of the tapestry creates a sense of intimacy. At the same time there is a strong sense of defiance and a discarding of pretentions. The tapestry is not a tightly sewn together entity hanging flat on a wall. Shreds, or rather fragments, of material are instead seemingly loosely bound together to form an entity albeit a fragile one. The works of Tobias Pils are reminiscent of a dream landscape populated by figurative and abstract elements in tones ranging primarily from white through grey to black. I attempt to dissect the fragments I encounter – a feather here, a square there and a human form somewhere else – at an attempt to assess the whole. Pils’ compositions masterfully draw the viewer in, transforming the eye into a camera lens zooming in and out of the works. The viewer is tempted to delve deeper; there are stories to be heard in these nocturnal landscapes that unfold. And the figures Pils puts forth are their echoes, the fragments of such tales. Seth Price’s vacuum formed female breast protruding out of a white vacuum-formed high-impact polystyrene surface stamped with the year of “production” 2008 screams “plastic fantastic” and yet I am brought to consider the method employed. Molding the body is an attempt to reproduce it, and thus duplication implies a commercialization. However, what is reproduced is a shell and what remains behind the mold, the shiny plastic exterior in its shadow, is simply a vacant spot, a fantom. The exhibition lends its title from one of the exhibited works by Levittoux-Świderska White Drops.In their interaction the exhibited artists’ works begin to resemble a dance of shadows swaying the way Levittoux-Świderska’s sculptural textile works adapt to the movements in the room. In essence what one could make out is the fragmentary nature permeating form and composition and thus our seeing and interpretation of them. I am led to consider whether the fragmentary is all there is. And it is fluid – white drops ever flowing.

Intervjuer

Samaneh Reyhani - Sculpting Poetics

Interview for C-print, May 2026

​

Liva Isakson Lundin - Inner Room Sealant Touch

Interview for C-print, May 2026

​

Jon Ek - On Letters
Interview for C-print, January 2023

Karl Dunér - And We Hear: Love’s Lost Lament
Interview for C-print, March 2023


Caroline Wong - To Stomach A Full Heart
Interview for C-print, February 2023
 

Angela De La Cruz - Beauty Morphed
Interview for C-print, November 2021

​

Constance Tenvik - Long Reaching Gloves
Interview for C-print, November 2021

​

Future Watch: Asif Hoque
Interview for C-print, October 2021

Artiklar och essäer

Artful fancy at Louisiana Literature (2026) & Louche life at Louisiana Literature (2026) 

Articles on Louisiana Literature 2026

​

I’m going to eat you whole (2020)
A commentary on Kristina Matousch’s ’Hole Whole’ - Exhibition at Fullersta Gård

​

Back to our future (2020)
A commentary on Lisa Tan’s My Pictures of You (2017-2019)

bottom of page